Kaffe – Denna nya trevliga värld, öppnad av en kvarn.

Jag har sedan jag av mina syskon fick en Bialetti-kanna (mockabryggare) gått och trånat efter den där perfekta mockan. Fram till förra veckan har det alltid varit Zoégas Skånerost i filtret men numera är det nya tag. I fredags, mellan lite möten fick jag nämligen oerhörd feeling. Inte vilken feeling som helst heller utan en otrolig dragning till cold brew hittade mig. Kanske var det inte så konstigt när man satt på hemmakontoret och svettades som en galning i over-ear-lurarna i en WebEx. Hittade en schysst lucka i schemat och drog ner på stan, visste exakt var jag skulle; Kaffelabbet på Landsvägsgatan i Göteborg. (https://www.instagram.com/kaffelabbet.se/) Flög ner på en Voi i värmen och får lite rekommendationer. Man är ju materialare men det finns också vissa spärrar. Jag hade sedan innan spanat in mig på en Hario-kvarn – Japansk kvalitet tänker jag. Det är också Hario som ligger bakom den berömda V60’n.

HARIO Co., Ltd.

Efter lite prat kring vad de dyrare kvarnarna var kapabla till och huruvida jag var så taggad på att frångå min research plockades ändå en Hario fram. Givetvis kunde jag inte lämna utan bönor, och det hade de som tur var gott om! Det plockades ner ett etiopiskt kaffe. “Kommer vara GULD för cold brew”. Jag gick givetvis på denna så kallade köp-rek och fick efter att jag betalat ett smakprov på deras nuvarande cold brew. Om jag visste att jag hade gjort rätt som gett mig in i kaffe-djungeln? Absolut.

Det kanske tråkigaste med cold brew är ju att det är en lång väntan på resultatet. Detta kommer man snabbt förbi dock för om det är något det finns mycket av så är det läsning om kaffe. (Och jobb, men det är ju kanske inte lika underhållande).

Bryggningen.

Fick tips på Kaffelabbet om att köra cirka 100g kaffe till 1 liter vatten – “ish” – till att börja med. Sagt och gjort, 50 gram kaffe till 500 ml vatten fick det bli som test, ville ju inte bränna halva påsen om det skulle bli fel. Packade varsamt upp min nya kvarn, monterade ihop den. Tog fram min kära gramvåg och måttade upp cirka 50 gram. Ställde kvarnen på ganska grovt, målet var att malningen skulle bli som krossad peppar i size. Efter idogt vevande skickade jag ner kaffet i en burk. Alltså, köket må lukta gott efter att man öppnat en ny påse Zoégas men detta var en ny nivå. Hädanefter blir det mer hela bönor, även till “det dagliga” kaffedrickandet! Måttade upp så kallt vatten kranen tillät, hällde ner det i burken med kaffet. Efter lite omrörning, i sann kaffehipster-söder-anda, sattes en etikett i form av frystejp på burken. “Cold Brew 4/6 14:40” stod det på med svart tusch. In i kylen.

Avsmakningen.

Come Saturday morgon, efter en cykeltur där frukostbullar (ja frallor för er som inte är från Skåne) inhandlades var klockan strax i 11 och en sen frukost dukades upp. Det var redan varmt ute och även om inte solen sken rätt in på balkongen var det en bättre förmiddag. Surdegsbullar, smör, ost och gurka, ett glas med en vätska som hade färgen som lönnsirap med två isbitar. Sanningens minut. Herregud vad bra. Syrligt, lätt beska, läskande, fruktigt, iskallt. God frulle. Nu är jag officiellt nere i ett ordentligt träsk av kaffenörderi och vill man kan man hänga med här för detta var verkligen inte det sista inlägget kring kaffe.

Är du inte fast? Köp en kvarn.

CategoriesOkategoriserade